Och lite annat också.

30 september 2009

Onsdagen går mot sitt slut

Jag har fått riktigt mycket gjort idag:
Jag har klätt färdigt alla kartonger, nu saknas bara bilderna.
Jag har fått ett samtal från Uniflex.
Jag har färgat håret. Det blev för jävligt.
Jag har krattat löv och plockat grenar.
Jag har uträttat ärenden på stan.
Jag har plockat lite mer grenar.
Jag har handlat.
Jag har färgat håret igen. Det blev lite mindre för jävligt.
Jag har också spenderat tid framför datorn och that 70's show.

Färgen...

...blev HEMSK!

intervju!

Woho!! Ska på intervju på fredag. Tänkte bara tala om det!

Hårfärgning

Jag säger ju alltid att jag inte ska färga håret på ett tag. Men jag vet ju att jag kommer göra det ändå.
Som nu t ex, nu ska det bli kastanje rött.


Fast nu läste jag på förpackningen att det inte var färg utan nivå två toning. Dom ljuger på maxi. Taskigt, får se vad som händer då.

29 september 2009

Lim överallt och hela tiden

Jag har lim precis överallt. Jag är fläckig och jag måste skura golvet när jag är klar. Det är rätt så jobbigt faktiskt. Och jag verkligen inte klar än. Detta kommer ta tid och tålamod. Men det blir fint. Tror jag.

Min arbetshörna (yta mitt på vardagsrumsgolvet)


Men se så sött det blir.
(bilder på skorna ska klistras utanpå)


28 september 2009

Bullar!

Det är något seciellt med nybakade bullar i formar med hjärtan på!


Ordning!

Jag håller på att skapa ordning bland mina käraste ägodelar!


Alla kartonger ska kläs in i grönt papper. Det kommer bli fint!


Bra helg!

Det har varit en bra helg, en mysig helg.
Mamma och jag åkte till Göteborg i fredagseftermiddag. Kom fram vid nio och begav oss då till Emma, där skulle vi äta lite. Det blev lite sent, men så blir det ibland.

Sen lördag morgon ringde Emmas klocka tidigt, typ halv åtta. Men jag gick inte upp då, jag låg och drog mig länge. Vi skulle iallafall in till stan tidigt så vi skulle hinna med allt.
Först på listan var: någon slags gargesale. Det var iallafall bord uppställda med massa saker och kläder till väldigt bra priser.
Det roligaste var ju Weekday och Monkis bord, där man kunde göra mycket bra fynd. Det blev en klänning, en hög kjol och ett par byxor för 100 kr. Kan inte bli så mycket bättre.
Sedan så gick vi lite på stan, mamma och Emma handlade som vanlig te i den lilla butiken vid saluhallen.
Nästa hållplats var helgens höjdpunkt: Bok & biblioteksmässan! Det var väldigt mycket folk, väldigt mycket. Men det var mysigt. Jag köpte 10 böcker. Alltid bra att ha. Så nu har jag läsning att ägna mig åt iallafall.
Sedan var vi slut, så slut. Det är ganska jobbigt att gå därinne släpandes på alla böcker.
Kvällen bar med sig en middag på en restaurang på Linnégatan. Det var också väldigt mysigt.
Nästa var då sängen, eller i mitt fall Klippan soffan.

Söndagen började med en ordentlig frukost, för alla utom mig (som vanligt). Sedan så var det stan som gällde igen. Jag hade ju massa pengar kvar, och så kan man ju inte ha det.
Det blev en del handlat, det mesta var ganska onödigt. Men inte allt: jag köpte en tröja som jag faktiskt behövde och Emma t ex köpte sig en skinnjacka på Carlings, jag njöt mest av personalen där. Hrm.
Sist väntade en tågresa hem. Det var jobbigt, jag ville bara lägga mig i min säng och vila mina små stackars ben.

(Inga skor köpte jag heller. Här kan man vara stolt)

25 september 2009

Göteborg

Snart åker jag och mamma till Göteborg!
Det ska bli shopping och bokmässa.
Kommer hem på söndag!


24 september 2009

I Feel You

Det är vid tillfällen som dessa man får lov att skryta. Jag har kört i ett trafikljus för första gången och är mäkta stolt över att jag inte fick kärringstopp.
Härligt när det går bra! (jag klarade tillochmed helveteskorsningen, den där jag klev ur bilen och skrek sist)

Vad ska man göra ikväll? Börja packa lite kanske. Imorgon så bär det av till Götet igen. Woho!
Måste komma ihåg att lämna plats i väskan åt alla böcker (möjligen kläder och skor också) som ska med hem!

Nu är jag glad, ska ta vara på den här känslan tänkte jag!

Placebo

Det vore ju att se Placebo live den 13 November i Stockholm.


(en månad till Muse nu)

23 september 2009

Allt jag ville ha...

...var svart bomullsband. Men det fanns ju ingenstans. Nej men istället så har vi massa "sverigeband" blågula band. När fan använder man dom hade ni tänkt? Jävla affärer.
Nej så jag fick gå ner i källaren och rota i en låda. Då fick jag ju självklart sällskap av en stor äcklig svart spindel. Mamma kom till min undsättning.

Men jag hittade iallafall lite band som jag kunde använda mig av. Så äntligen börjar klänningen se klar ut. Jag är riktigt nöjd.

Usch! Imorgon måste jag börja ta itu med lite saker som min coach bad mig om. Har ingen lust alls. Kanske skjuter upp det ännu en dag.

Jaha och så måste jag också ta itu med det lilla matproblemet som har uppstått Det är inte bra alltså.

22 september 2009

But I guess I'll have to settle for a few brief moments

Gårdagen var en bra dag, lika så dagen idag.
Var på möte igår, det gick bra, inga konstigheter där inte. Sedan fick jag ju lov att cykla hem i vindens fart för att packa om väskan eftersom jag skulle spendera natten hos Martina.
Det gjorde jag bra, hade en halvtimma på mig hemma. Och sedan bar det av mot Karlstad.

Gick först till min gamla skola för att se hur de klarade sig utan mig. Och till min besvikelse så klarade de sig bra. Men fick i alla fall träffa Victoria, väldigt snabbt men hann få mig en go kram och så tyckte vi att det skulle sitta fint med en fika tillsammans med Martina någon dag.
Fick också en glimt av skolans bebis-mage. Det känns som om det alltid finns minst en bebis-mage där. Den var söt!
Hade också ett långt samtal med den föredetta rektorn, det var kanske inte jätte givande. Och så fick jag träffa min gamla textillärare.
Och självklart Emelie, som jag visste skulle dit och hälsa på.
Det var ett bra besök, ska allt se till att ta mig dit igen. Saknar lite att vara där faktiskt, konstigt nog.

Sedan begav jag mig hem till Martina. Fick leka ordentligt med Frostis när jag kom dit, jag passade på när Martina lagade mat.
Sedan blev det massa film och kladdkake-bakande som det brukar bli.
Sedan på kvällen så kom Malin förbi. Det blev långt deep-talk med henne i vardagsrummet medan Martina och Frostis sov på mattan.
Mysigt värre var det. Och givande, som vanligt. Alltid skönt att få prata om allt och inget.
Vid två eller så började Malin sin färd hem till henne för då tyckte vi att Martina kunde få lägga sig i sängen och sova istället.

Så i morse, i förmiddags menade jag, när vi vaknade så bestämde vi oss för att det skulle bli lite shopping.
Så vi tog sällskap med Malin in till stan. Vi tog en svindyr fika, som visserligen var god men samtidigt så ruinerade den mig.
Det blev allt lite nya kläder för både Malin och Martina. Själv hittade jag självklart ett par skor. Inget ovanligt där. Men de får vänta tills jag har lite mer pengar, vi får se vad min helg i Göteborg ger också.
För till helgen är det min tur att göra av med pengar. Vad härligt!

21 september 2009

In a rush...

Jag ska äntligen få träffa Martina igen, ska sova hos henne ikväll... Ska bli lite filmkväll.

Ska strax åka igen, fick ju lov att cykla hem mellan mötet och tåget. Ska till skolan en sväng och se hur dom har det.

Så nu måste jag skynda för att hinna!

20 september 2009

Frosseri

Det är ju så himla gott med chokladbollar. Det går inte att beskriva.

Jag ligger i min säng och kom fram till att jag aldrig kommer kunna somna med den där jävla flugan som flyger omkring i mitt rum. Den låter ju som ett flygplan. Jag hör till och med när den går på lampan.
Kan den inte trackasera någon annan en stund?

Imorgon blir det möte och kanske ska jag och hälsa på min gamla skola lite. Saknar mina lärare. Får se om jag orkar imorgon. Har haft en Slö-dag idag. Migrän å så har jag frusit som om jag bodde... någonstans där det är väldigt kallt.

Jag började sy en klänning, men vet inte vad jag ska göra för detaljer. Själva klänningen är klar, men den är alldeles för enkel. Och jag har helt tappat stinget, vet inte alls vad jag ska ta mig till med den.
Inspirationen är som bortblåst.

Usch vilket onödigt inlägg detta var. Men så går det när man har ett trist liv.

Let me hold it close and keep it here with me

Igår blev rörigt. Men det var mysigt ändå!
Jag åkte i alla fall till karlstad på utsatt tid. Så långt var allt bra. Sedan så kommer Malin och möter mig på torget och sedan började det röriga dyka upp.
Jennie var hos en klasskompis och skulle inte in till stan förrän de skulle gå ut, typ vid 22 och jag och Malin satt då på stan kl halv åtta.
Så vi vandrade runt där ett tag. Kollade på folk, mycket underhållande. Malin köpte sig lite mat på Sibylla, vi hade undersökt matpriser på alla ställen i kunde hitta och det var billigast. Sedan så köpte vi chips, för det var ju planen hela tiden. Satt och tryckte i oss dem på stan en stund. Sedan kom Malin på en ny idé: Vi skulle gå hem till Samuel för att se på film där eftersom vi inte skulle hinna hem till henne innan jag var tvungen att åka till bussen.
Så då bestämde vi att vi skulle ta en cider att skölja ned chipsen med. Så vi gick till Score en snabbsväng, där spelade dom väldigt dålig musik. (För vi kunde inte gå hem till Samuel på en gång eftersom han jobbade)
Så när klockan var typ kvart i tio hoppade vi på bussen, som tur var stod och väntade på oss, mot orrholmen.
Vi köpte en dricka och sedan satte vi oss och väntade på att Samuel skulle komma hem. Det var mysigt, men lite kallt.
Sen så när Samuel väl hade kommit och vi skulle börja se på film så dök ett nytt problem upp: Vad ska vi se?
Malin skulle få den äran att bestämma eftersom hon inte har riktigt samma filmsmak som jag och Samuel. Det blev Tropic Thunder.
Jennie höll på och rännde runt på stan och kom inte till Samuel förrän vid halv tolv. Och Jag var tvungen att gå vid kvart i. Så när jag gick då följde Jennie med, hon ville inte att jag skulle gå själv till bussen och väl var det med tanke på vad för folk vi mötte.
Sedan hoppade jag på bussen som var överbefolkad av 30+ kvinnor som hade varit på Ladies Night. Jag sov.

19 september 2009

Karlstad


Nu ska jag till Karlstad, till Malin. Det blir mys med henne, Jennie och en film.


Resultatet av loppisrundan


Ett par skor
Ser bättre ut på bild än i verkligenheten dock.



Lite tyger


Sött smyckeskrin
och blått tyg



18 september 2009

And one day we will die

Ikväll blev det lungt (så ovanligt)
Sitter och kan inte sluta lyssna på den underbara låten (se föregående inlägg), den gör mig nästan lycklig.
Härligt!

Det är kanske såhär det känns när saker börjar ordna sig i livet. Det skulle jag gilla. Mycket bra dag idag, har egentligen inte gjort något, men den har varit bra. Jag har varit glad.

Sydde ett linne förut, samma modell som det rosa. Älskar den modellen så grymt mycket alltså. Det kommer förmodligen finns många sådana i min garderob snart. Ska bara skaffa fram tyg som passar.
Det jag sydde idag var ett örngott från början. Det hade ju perfekt storlek. Fick dock använda lite av påslakanet i samma mönster till axelband eftersom det inte blev något tyg över från örngottet.

Imorgon blir det loppisrunda med mamma igen. Jag gillar att gå på loppis. Det är mysigt.
Ska leta efter mer tyger, mer påslakan och mer örngott.
Och mer kläder! Självklart mer kläder!

Till kvällen ska nog jag och Malin ut och göra Karlstad osäkert. (Och den här gången ska det bli av)
Skönt att komma ut lite igen, förhoppningsvis. Sist gick det ju inte så bra. Men det ska bli bättre imorgon!

Nu blir det någon film och kanske lite sömnad om jag orkar.

17 september 2009

Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane over the sea


Så himla go låt.
Den är ett måste att höra alltså!

Finns här för de med spotify



Här för de utan spotify


Vad vore en bal på slottet?

När man kan ligga hemma med migrän?
Åh vad jag älskar mitt huvud. Åh vad jag älskar mitt liv!

Det här är förjävligt. Usch och fy!

Gårdagen var väl bra. Ett tag. Träffade massa mysiga människor. Myste i solen. Ja det var härligt!
So far!


Idag hjälpte jag min kära kusin med hennes jobb igen, hon har gått och fått körtelfeber tror jag. Illa. Men det kanske ger mig lite mer jobb och det gillar vi.

Om jag orkar lyfta min rumpa så hade jag tänkt att sy ett till linne. Jag gillade verkligen den modellen. Får se vad tygskåpet har att erbjuda i tygväg bara.

16 september 2009

Gud finns inte...

...och om han gjorde det så tycker han att det är väldigt underhållande att leka med mitt liv. För det är vad som händer nu. Någon leker med mitt liv.

Och så hittade jag den här låten. Har du roligt åt mig nu Gud?


The script - Breakeven

I'm still alive but I'm barely breathing,

Just prayed to a god that I don't believe in,
'Coz I got time while she got freedom,
'Coz when a heart breaks no it don't break even.

Her best days will be some of my worst,
She finally met a man that's gonna put her first,
While I'm wide awake, she's no trouble sleeping,
'Coz when a heart breaks no it don't break even, even no.

What am I supposed to do when the best part of me was always you
What am I supposed to say when I'm all choked up and you're ok
I'm falling to pieces
I'm falling to pieces

They say bad things happen for a reason
But no wise words gonna stop the bleeding
'Coz she's moved on while I'm still grieving
And when a heart breaks no it don't break even, even no.

What am I supposed to do when the best part of me was always you
What am I supposed to say when I'm all choked up and you're ok
I'm falling to pieces, yeah
I'm falling to pieces, yeah
I'm falling to pieces, (One still in love while the other one's leaving)
I'm falling to pieces, ('Coz when a heart breaks no it don't break even)

You got his heart and my heart and none of the pain,
You took your suitcase, I took the blame.
Now I'm tryna make sense of what little remains, oh.
'Coz you left me with no love, with no love to my name.

I'm still alive but I'm barely breathing,
Just prayed to a god that I don't believe in,
'Coz I got time while she got freedom,
'Coz when a heart breaks no it don't break, no it don't break, no it don't break even no.

What am I supposed to do when the best part of me was always you
What am I supposed to say when I'm all choked up and you're ok
I'm falling to pieces, yeah
I'm falling to pieces, yeah
I'm falling to pieces, (One still in love while the other one's leaving)
I'm falling to pieces, ('Coz when a heart breaks no it don't break even)

Oh, it don't break even, no
Oh, it don't break even, no
Oh, It don't break even, no

The Resistance


Nu äntligen är den här!





15 september 2009

Mando Diao-High Heels

Den låten är allt som krävs ibland. Jag kan ha den värsta dagen någonsin, och så kommer den låten, då förändras allt.
Ingenting slår Gustav Norén när han sjunger den.
Jag blir... ja vad blir jag egentligen när jag hör den? Vad är rätt ord?
Upphetsad? nja det var väl att ta i. Men det är fan inte långt ifrån alltså.
Jag kommer inte på något annat ord som passar.

Och här sitter jag nu, med ett leende på läpparna och lyssnar till de ljuvliga stämmorna från den mannen. Härliga kväll!


Sömn igen då?
Jag är trött på mitt liv. Vad gör jag egentligen? Sover, äter och ser på film. Fast äter gör jag ju knappt. Det är för jobbigt att fixa mat. Lat är jag.
Ge mig lite ork någon?
Ge mig något som förgyller mitt liv. Skulle sitta fint en tisdagskväll som denna nu när ljuvliga stämmorna har tagit slut.

Imorgon ska jag till Karlstad.

Så här i efterhand...

... kan jag inte göra annat än att älska mitt linne.




(Jag matchar mitt rum ganska bra nu)

14 september 2009

sova sova sova...

Alltid sova. Jag tycker att man ska sluta med det helt och hållet. Vara vaken 24/7.
Men det är ett projekt som jag inte tänker börja med nu. För nu är jag trött. Så kanske ska jag sova?

Men att sova innebär att drömma. Jag är trött på det. Jag kanske ska sluta drömma istället.
Bra idé Sofia!


Såhär blev håret iallafall, ni ser nog ingen skillnad:


Look for a place where there's no way your eyes could ever reach

Sådär! Om ett par dagar trillar Muse - The Resistance ner i min brevlåda. Och jag kommer nöta in varje låt så jag kan dem utan till den 24 oktober. För jag ska banne mig skrika mig hes och sjunga tills jag inte vet vad jag gör längre. För det ska bli den bästa kvällen i mitt liv, helt enkelt.


Har varit och klippt mig idag, det blev kort. Konstigt!? Men det blev bra, tror jag. Ja men klart det blev bra, jag är ju alltid snygg?


Just nu sitter jag här och lyssnar på Arctic Monkeys - Pretty Visitors, och tänker gör jag lite också. Inte så intressant.
Jo, jag tittar på pappa också, som tar ner min dörr. För den lät så förfärligt.

Men seriöst, jag får ta itu med mina jobbiga drömmar. Kan ju inte hålla på så här.
Släpp det då för fan! säger jag till mig själv, men inget händer.
Att det ska vara så svårt. Att det ska göra så ont. Det här är inte nyttigt.

Jag behöver åka till Göteborg, ställa mig på stan och snurra runt några varv och troligen har jag sett så pass många heta göteborgare på den stunden att jag klarar mig ett tag. Go Göteborg(are)!
Det jag menar är att här behöver man ju leta. Så ska det inte behöva vara. De ska finnas runt en , det ska vara lätt. Så ska det vara!
Vad sägs om Way out west igen?

Morning

Åh härliga morgon!
Nästan iallafall, är så himla trött! Kan det bero på mina mycket jobbiga drömmar? Jag kan förstå Martina nu. Inte kul att alltid drömma om samma människa.

Frukosten är uppäten, flingor! Snart blir det duschen och sedan så blir det möte och kanske lite frisör.

Så ser min dag ut än så länge!

13 september 2009

i am weightlessly caught somewhere in between this and some dream

Mycket ohändelserik helg för mig måste jag säga.
Det blev ingen liten tripp till Karlstad igår, Malin blidde sjuk. Illa.
Och nu när jag sitter här så kan jag inte komma ihåg vad jag gjorde igår. Förutom att jag var på loppis. Så antagligen så hade jag väldigt tråkigt.

Idag har jag haft minst lika tråkigt.

Sydde mig ett linne, det blev väl ganska bra. Lite väl rosa men ändå. bild finns här!

Nyss så gjorde jag chokladbollar och snart så ska jag hugga in.

Så kul var det.

12 september 2009

Ny blogg...

Jag har gjort en ny blogg: http://lennstromdesign.blogspot.com/
Där vill jag visa upp kläder jag har sytt, bara de som ser bra ut.

Hoppas att den är till er belåtenhet, än finns det inget på den men det kommer.

28 days, 6 hours, 42 minutes, 12 seconds

Nu blir det Donnie Darko för hela slanten.

11 september 2009

And to know you is hard and we wonder

Flitiga Lisa (är namnet på en blomma tror jag) har jag faktiskt rätt att kalla mig idag tycker jag.
Plockade återigen ordning i rummet, eftersom jag är bäst på att stöka ner. Sedan rensade jag lådorna i mitt sminkbord, det behövdes. Hittade en mycket, mycket gammal mascara som inte luktade så trevligt - papperskorgen för den.
Sedan när jag ändå var i de kretsarna, städning alltså, så bestämde jag att jag skulle vara snäll mot mina föräldrar och städa resten av huset också. Inte källaren dock, det är därifrån alla spindlar kommer.
Så jag tog ut alla mattor och skakade och piskade tills jag var helt slut. Nästa steg var dammsugare, och ja ni förstår väl förloppet.
Det är iallafall mycket, mycket renare hemma och lite glada blev de nog över att de slapp göra det själva.
Sedan så klippte jag också gräset, eller löven kanske jag ska säga (jäkla höst). Mycket bra Sofia!

Jag letade också fram information om de där skolorna, fick dock inte fram allt så jag knåpade ihop ett litet mail och skickade. Förhoppningsvis kommer svaret före kl 13 på måndag, då jag ska på nästa möte med min jobbcoach.
Och alldeles nyss, typ kl 22 så sökte jag två stycken jobb. Bra, mycket bra!

Jag är nöjd över min dag, den kunde ju självklart ha varit bättre. Typ att jag drack diverse alkoholhaltiga drycker med mina vänner istället för att söka jobb. Men nu blev det inte så.

Imorgon så kommer jag troligen träffa Malin och Jennie för något bus. Ska bli härligt!
foto: Malin eller Jennie

Men först, tidigt, så ska det bli loppisrunda med mamma. Det var längesedan nu, de har ju stängt under sommaren.

10 september 2009

Göteborg igen...

Jaha, då blir det en resa till Göteborg den 25:e igen då. Den här gången är det bokmässan som ska besökas. Och förhoppningsvis blir jag många böcker rikare. Jag undrar om jag ens läst nån av alla böcker jag köpte förra året?

Och så har jag tjatat till mig en resa till Kiel. I slutet av November blir det nog julmarknad i Kiel med familjen. Äntligen så ska jag få åka färja igen. Och få komma till Tyskland, det blir myspys (om det blir av)

Hmm, jag glömde bort att jag skulle se på film.

Hatar spotifyreklam...

Det är nästan så att jag köper premium snart... Jag klarar inte av deras reklam. Så dålig.

Jag sitter här och gäspar som aldrig förr, och huvudet sprängs snart. Men jag kan inte gå och lägga mig. Det går inte. Kommer vrida mig tills jag är inlindad i täcket och inte tar mig ut igen. Det är inte så bra. Därför planerar jag annat:
Jag funderar på att ta en liten filmstund. Jag är sugen på Alien, var allt för längesedan nu.

(Jag tror också att jag behöver en stavningskurs)

What came first, the chicken or the dickhead?

Idag har det varit sommar, åtminstinde sådan sommar som det varit det här året.
Var duktig och städade mitt rum förut, kommer snart vara lika stökigt igen.
Sedan vek jag massa tvätt.
När jag var klar med det slog det mig vilken fin dag det var, om man ser till vädret. Så jag satte på mig ganska sommriga kläder, bara för att, och gick ut för att promenera. Och det blev allt en lång promenad. Var ute i en och en helv timme och gick närmare en mil. Så skönt!
Jag blev slutkörd, eftersom jag är så extremt klen.

Sedan blev det letande efter skolor. Det gick ju inte så bra, hittade bara dem som jag redan visste fanns. Jag vill ha fler alternativ. Men jag ska forstätta leta imorgon.

Efter lite små utbrott på min kära dator, på grund av att letandet inte gick så bra, så kom mamma och pappa hem och sa att de skulle till Karlstad. Och jag tackar ju inte nej till att få komma ut från huset direkt.
Så det blev en snabbvesit till elgiganten och Bergvik, och sedan hem igen. Men jag tackar ändå.

Nu vet jag inte riktigt vad som står på schemat.

09 september 2009

Vänta nu. Det heter väl ändå inte flitig som en myra? det heter väl flitig som ett bi? Eller?

Flitig som en myra...

...kan jag väl inte påstå att jag är. Men lite har jag fått gjort iallfall.
Igår var jag ju förresten på möte med min jobbcoach, jag gillar det ordet. Till nästa möte så ska jag ha letat fram massa information om skolor där man kan läsa till grävmaskinist.
För jag längtar bara tills jag kan ta mig härifrån, plugga lite och sedan ha en bra utbildning i ryggen och starta ett bra liv.
Det är dåligt med det här, bra liv alltså.

Idag var jag snäll och hjälpte min kusin med hennes jobb eftersom hon är/har varit sjuk. Lite extra pengar är bra. Så jag kan betala telefonräkningen.
Men det var så jävla jobbigt, mina armar har ingen kraft längre, om de någonsin haft det. Jag skakar och kan knappt skriva, jobbigt.

Igår var jag duktig och bokade hotell för den blivande Stockholmsresan med Martina och Jennie. Jag kan inte fatta att jag ska få Muse live.
Det enda som står på min att-göra-innan-jag-dör-lista: Se Muse live. Från och med den 25 oktober kan jag tillåta att mitt liv tar slut. (hoppas att det inte går så långt)
Jag kan nästan ta på det. Det är lite overkligt.

Tvätthögen blir också mindre och mindre. Lite bra känner jag mig faktiskt. När det gäller det iallafall.

Men förövrigt är det typ som igår. Men känslorna börjar snart gå över från sorg (rätt ord?) till ilska. Jag är så jävla förbannad. Varför gör man så?
Skit.

08 september 2009

Såhär ser den ut förresten:

Spellistan

Allt på den hånar mig inte, men alla låtar som gör det kommer efter varandra. Hela tiden. De lämnar ingen plats åt de andra låtarna som inte har gjort något dumt.
Illa!

Spellistan igen...

Nu har den börjat igen, med hånandet!

Kleerup feat Robyn - With every heartbeat.

Maybe we could make it all right
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
Just a little, little bit better
Good enough to waste some time
Tell me would it make you happy baby
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
It hurts with every heartbeat

Jag kanske ska byta spellista? Eller göra en ny?
Men om jag gör det så vet jag att den kommer bli likadan ändå. Hatar att jag ska vara sån. Men när jag är ledsen så vill jag bara lyssna på sån musik, dåligt.

Jag förstår inte hur jag kunde bli så påverkad av det. Det varade ju så extremt kort stund. Men jag kan inte hjälpa hur jag kände och känner fortfarande.

Rosa

Jag gick och blev rosa, det är väl fint?

Lagade min klocka förut, gick sönder första gången jag använde den. Roligt.

Jag har inte mycket att säga än att mitt sista inlägg igår beskriver dagens känslor rätt bra.
Men spellistan har börjat bli lite bättre på att inte håna mig. Radion däremot gör sitt jobb.
Efter ett sms från Malin, som gjorde mig rätt ledsen, så dök den där jävla låten med den där tjejen från Island upp, jippie. (texten var ju så uppmuntrande i det tillfället) Kunde inte ha blivit bättre!

07 september 2009

Jag är bara ledsen på livet.

Och min spellista på spotify hånar mig.

Skogar och spindlar - inte min grej

Följde med ut i skogen för att plocka svamp förut. Eller jag tänkte inte plocka något, för det innebär ju att man ska ner och pilla vid marken, där bor spindlarna.
Så jag gick mest bredvid och funderade över livet och alla dess bekymmer. De är några stycken just nu.
Men se då mötte jag en spindel, en korsspindel. Den satt mellan två träd i ett mycket äckligt spindelnät. Det var droppen, jag satte mig i bilen.

Men alla dessa bekymmer då. De bara slutar inte vara bekymmer. Kanske har jag gett mig på ännu ett lost case. Det tror jag. Varför gör jag alltid så? Varför kan jag inte se det innan det händer? Jag måste vara blind, eller väldigt dum, eller båda två. Troligen det senaste.
Ska jag behöva ge upp ännu en gång? Det gör ju så ont. Jävla skit säger jag till det.
Varför kan jag bara inte ha lite tur? Eller det trodde jag ju att jag hade, men se så fel jag hade. Det var ju inte alls som jag trodde. Tror jag. Eller gör jag sådär igen, tror massa saker utan att veta hur det egentligen ligger till.
Kanske att man ska ta modet till sig och fråga? Alltså hur det ligger till.
Haha, nej jag skulle inte tro det. Jag är alldelles för feg för det. Funkar inte. Men jag borde.
Hatar att inte veta vad som händer. Hatar att behöva fundera hela tiden.

Imorgon blir det enskilt möte med min nya jobbcoach, hon var lite lik Lulu Carter som är med i Äntligen Hemma. Hon verkar bra. Vi får se imorgon, vad för hemska uppgifter hon ger mig.

Jag tror jag ska återigen ska vända mig mot funderingarna.

06 september 2009

En myshelg har det varit

Det har varit en riktigt mysig helg.
Helgen började med att jag mötte upp Martina och Sofie på stan i fredags, Martina brände lite pengar och jag var lite avundsjuk.
Sedan så tog vi oss hem till Martina. Senare samma fredagskväll kom Sofie, som visserligen drog vidare ganska tidigt, Lisa, Malin och Alexandra. Vi placerade oss på Martinas mysiga, lurviga (är inte rätt ord men det får duga) röda matta, där öppnades det flaskor och burkar av diverse slag.
Det var riktigt mysigt när vi satt där samlade runt Martinas nya underbara skor och pratade om allt och lyssnade på massa bra musik.
Sedan skulle vi in till stan och gå på Arenas snöparty som visade sig vara kasst. Riktigt kasst.
Där stannade vi inte så länge. Aningen för lite folk måste jag få säga. Ska det vara riktigt party med dans så ska det vara mycket mer folk än så. Därför spenderade jag och Malin vår tid med att leta efter våra vänner som sprang bort hela tiden och med att sitta i diverse soffor.
Sedan spårade det ur och vi skulle dra hem.
Men inte med buss, nej nej. Jag och Martina satte på oss promenadskor, eller inte, och begav oss hem till henne till fots. Det tog oss ungefär en timme tror jag. Fötterna var inte så glada på mig när vi kom hem, men det kan bero på mitt dåliga val av skor men till mitt försvar trodde jag inte att vi skulle ut på vandring.

Sedan vaknade jag tidigt lördag morgon och trodde jag skulle dö. Men det gick över snabbt och jag somnade in igen, jag tror det var nu min knepiga dröm började. Där min lärare från högstadiet, som inte är snygg måste jag tillägga, stötte på mig. Medan vi var ute och handlade tror jag!? Jag förstår inte varför drömmar alltid ska vara så invecklade och konstiga och inte det minsta verklighetstrogna.
Men lördagen blev verkligen en slappdag, på Martinas madrass. Det blev mysmusik. sömn och lasange. Vid tre tog vi bussen in till stan, på bussen mötte vi upp med Sofie, för Martina behövde utöka sitt sminkutbud eftersom det mesta kom bort på fredagskvällen.
Sedan tog vi oss till busstationen för att ta oss en tur till Krille-höla. Tillsammans med Malin och Jennie.
Väl framme i den underbaraste av städer blev det en tur på maxi för inhandlande av kvällens mat. För alla var ju inte sugna på kräftor och räkor.
Sedan frammåt kvällen kom gästerna och den årliga kräftskivan var igång.
Den slutade med "Låt den rätte komma in" som var lite av en besvikelse och "The boat that rocked". Eller det var nog bara Martina som såg den sistnämnda, jag försökte hålla ögonen öppna men det gick inte så bra.

Sändagsmorgonen började med jobbigt mycket klirr från köket då mamma och pappa bestämde att de skulle börja städa kl nio. Illa.
Sedan blev det slappt.
Flickorna, om man kan säga så?, åkte hem vid två och då åkte jag, mamma och pappa till Filipstad för jag ville ha marknadsnougat. DEt var oxhälja (stavas det så?) Hör och häpna så körde jag näääästan hela vägen själv. Fick panik när det dök upp rondeller och korsningar i Storfors. Men för övrigt gick det ganska bra.
Sedan blev det också min uppgift att ta oss hem, det gick sådär. Var ju så otroligt trött.

Nyss så var jag och mamma och letade efter den plats dit jag ska imorgon för mitt möte. Det är nervöst och jag tror att jag kommer dö lite.
Snart är det mat och jag kommer säkert somna tidigt.

03 september 2009

Varför känns det som om livet skrattar mig rakt i ansiktet?

Bob Hund - Tinnitus i hjärtat (favorit rubrik?)

Vi har tinnitus
i hjärtat
på grund av imorse
Vi hör signaler
vi inte förstår
som väcker känslor vi inte förmår
Som ett norrsken
en sovande uggla
träffad av splitter
mitt i en mening
Det finns innebörd
och den är öerhörd
men den drabbar oss mest med sin försening

Solsystem till nervsystem
Femton sekunder av allt
(Femton sekunder av allt)
Från genombrott till sammanbrott
Femton sekunder av allt
Femton sekunder av allt

Att känna alla
eller ingenting alls
sväljer du kravmärkt
eller tuggar du grishals
Mina problem
har skaffat sig egna drömmar
Mitt synsätt har spruckit upp
och fått nya lösa sömmar

Solsystem till nervsystem
Femton sekunder av allt
(Femton sekunder av allt)
Från genombrott till sammanbrott
Femton sekunder av allt
Femton sekunder av allt

Solsystem till nervsystem
Femton sekunder av allt
Från genombrott till sammanbrott
Femton sekunder av allt
Femton sekunder av allt

Vi har tinnitus i vårat hjärta

Spindlar

Jag blir galen!!!!
Jag kan ju inte ens gå till köket utan att möta en spindel!
Jag sa ju till pappa att han skulle sanera när jag var borta, men det gjorde han inte.
Och nu så sitter jag här instängd i mitt rum bara för att det finns en spindel utanför, det är verkligen illa!

Tråkigt

Jaha, jag är ännu en tunika rikare. Inte för att den heller blev så bra. Men så är det.
Jag kanske har lite svårt att koncentrera mig när jag hela tiden kollar på mobilen, ett litet pling och ett litet ja eller nej skulle sitta fint.
Aja, jag väntar som min kloka vän Martina sa.

Ikväll hade jag tänkt att köra lite. Tänkte köra till farmor och hämta min laddare till min Ipod och tillbaka om jag orkar. Får se.
Och så hade jag tänkt att jag skulle börja sy om den där kappan som min moster bad mig om. Åter igen, om jag orkar.
Just nu orkar jag ingenting alls.
Hata livet lite mer då.

Förhoppningsvis så blir jag på bättre humör imorgon, lite alkohol hjälper säkert.

02 september 2009

Duktig flicka....

Jag har faktiskt gjort något idag, det kan man inte tro. Men det har jag!
När jag kom hem från Karlstad förut så började jag med att slappa (för det har jag inte gjort på så länge?) Men slappandet varade inte så länge eftersom jag blev så frustrerad på att jag knappt kunde röra mig i mitt eget rum.
Därför började jag med att städa, det gick bra! Jag är stolt.
Jag dammade till och med av ovanpå garderoben. Vilket jag inte gjort på vääldigt länge (om man tänkte på vad som befann sig där)
Sedan fick jag lov att börja tvätta eftersom det är min uppgift numera och tvättkorgen var ganska så full.
Så duktig var jag! (inte så vidare duktig egentligen. Bara för att vara jag)
Sedan så blev jag uttråkad igen. Och efter jag tittat på project runway fattade jag beslutet (jag har blivit bättre på beslutsfronten) att jag skulle sy mig något.
Och det blev, självklart, en tunika/klänning. Eftersom det i princip är det enda jag kan sy.
Men den blev ganska bra, och kanske ska den invigas på fredag ifall jag följer med Martina och Alek ut. Men bara kanske, för så jättebra bev den ju inte. Men det hade jag inte räknat med heller.
Nu sitter den iallafall på mina kära vän Diana (min ställbara provdocka) och väntar på ett bra tillfälle att användas.

Jag funderar igen, nu när jag inte har något att göra. Jag är ganska bra på att fundera, jag tror nästan att det tar upp största delen av min vakna, och möjligtvis även min ovakna tid.
Men jag har en känsla av att det bara beror på att jag är så osäker hela tiden, det måste det bli ändring på!
Just det ändringar ja... Det vore ju med lite sådana nu i höstens början. Jag har några idéer men vet inte riktigt vad det blir av dem än.

Jag fick ett brev igår. Från arbetsförmedlingen. Kul.
På måndag så ska jag på möte vid KPS, jag hittar inte dit förresten. Mötet ska vara med ett företag och min blivande jobbcoach tror jag. Får se vad det blir av detta. Men brevet var ju inte allt för uppmuntrande, jaja. Jag får ta det som det kommer, sluta oroa mig hela tiden. Det värsta som kan hända måste ju hända någon gång helt enkelt. (fast det lät inte så enkelt, kanske var det ingen som förstod vad jag menade där!? Men det spelar ingen roll)

Nu får jag börja ta livet som det kommer, jag kan inte planera allt!

01 september 2009

Slarv

Oj vad jag slarvat här den sista tiden (ett par dagar). Inte bra!
Åkte och hälsade på Emma i söndags tillsammans med mamma, farmor och farfar. Det var mysigt trots att jag var sjuk och egentligen inte orkade något.
Vi åkte iallafall in till stan och åt lunch och jag, den klump som jag är, spillde ner mina byxor med köttfärs. Det var onödigt.
Och sedan tog vi spårvagnen/bussen tillbaka och hon var gullig och klippte mitt hår, kort! Det blev bra och jag är väldigt nöjd, har bara inte lärt mig hur jag gör en frisyr i kort hår än, men det kommer.

Sedan så åkte vi vidare och lämnade min syster i hennes lilla lägenhet. Vi åkte till Ullared och Ge-kås och innebär ju självklart att jag gjorde av med en del pengar, ganska mycket pengar. Ganska mycket pengar som jag egentligen inte har. Men det är då mamma kommer in i bilden.

Sedan när vi var klara där (igår) så åkte vi vidare till Kinna och skroten, en stor och underbar tygaffär och till en stor och underbar skoaffär (visko).
I skoaffären, hör och häpna, hittade jag ett par så snygga skor. Lite dyra, men jag kunde inte lämna dom där. Så nu, med hjälp av mamma, står de i min hall och jag längtar efter dem.

Sedan åkte vi hem. Det var inte så väldigt intressant, men så var det med det.
Snart ska jag in i duschen och sedan blir det en sväng till Karlstad. Men först måste jag köpa ny såndär grej till länskortet eftersom det är september. Det blir dyrt det med, men det är smällar man får ta.
Förhoppningsvis tjänar jag in pengarna!