Duktig flicka....

Jag har faktiskt gjort något idag, det kan man inte tro. Men det har jag!
När jag kom hem från Karlstad förut så började jag med att slappa (för det har jag inte gjort på så länge?) Men slappandet varade inte så länge eftersom jag blev så frustrerad på att jag knappt kunde röra mig i mitt eget rum.
Därför började jag med att städa, det gick bra! Jag är stolt.
Jag dammade till och med av ovanpå garderoben. Vilket jag inte gjort på vääldigt länge (om man tänkte på vad som befann sig där)
Sedan fick jag lov att börja tvätta eftersom det är min uppgift numera och tvättkorgen var ganska så full.
Så duktig var jag! (inte så vidare duktig egentligen. Bara för att vara jag)
Sedan så blev jag uttråkad igen. Och efter jag tittat på project runway fattade jag beslutet (jag har blivit bättre på beslutsfronten) att jag skulle sy mig något.
Och det blev, självklart, en tunika/klänning. Eftersom det i princip är det enda jag kan sy.
Men den blev ganska bra, och kanske ska den invigas på fredag ifall jag följer med Martina och Alek ut. Men bara kanske, för så jättebra bev den ju inte. Men det hade jag inte räknat med heller.
Nu sitter den iallafall på mina kära vän Diana (min ställbara provdocka) och väntar på ett bra tillfälle att användas.

Jag funderar igen, nu när jag inte har något att göra. Jag är ganska bra på att fundera, jag tror nästan att det tar upp största delen av min vakna, och möjligtvis även min ovakna tid.
Men jag har en känsla av att det bara beror på att jag är så osäker hela tiden, det måste det bli ändring på!
Just det ändringar ja... Det vore ju med lite sådana nu i höstens början. Jag har några idéer men vet inte riktigt vad det blir av dem än.

Jag fick ett brev igår. Från arbetsförmedlingen. Kul.
På måndag så ska jag på möte vid KPS, jag hittar inte dit förresten. Mötet ska vara med ett företag och min blivande jobbcoach tror jag. Får se vad det blir av detta. Men brevet var ju inte allt för uppmuntrande, jaja. Jag får ta det som det kommer, sluta oroa mig hela tiden. Det värsta som kan hända måste ju hända någon gång helt enkelt. (fast det lät inte så enkelt, kanske var det ingen som förstod vad jag menade där!? Men det spelar ingen roll)

Nu får jag börja ta livet som det kommer, jag kan inte planera allt!