Sådär! Om ett par dagar trillar Muse - The Resistance ner i min brevlåda. Och jag kommer nöta in varje låt så jag kan dem utan till den 24 oktober. För jag ska banne mig skrika mig hes och sjunga tills jag inte vet vad jag gör längre. För det ska bli den bästa kvällen i mitt liv, helt enkelt.
Har varit och klippt mig idag, det blev kort. Konstigt!? Men det blev bra, tror jag. Ja men klart det blev bra, jag är ju alltid snygg?
Just nu sitter jag här och lyssnar på Arctic Monkeys - Pretty Visitors, och tänker gör jag lite också. Inte så intressant.
Jo, jag tittar på pappa också, som tar ner min dörr. För den lät så förfärligt.
Men seriöst, jag får ta itu med mina jobbiga drömmar. Kan ju inte hålla på så här.
Släpp det då för fan! säger jag till mig själv, men inget händer.
Att det ska vara så svårt. Att det ska göra så ont. Det här är inte nyttigt.
Jag behöver åka till Göteborg, ställa mig på stan och snurra runt några varv och troligen har jag sett så pass många heta göteborgare på den stunden att jag klarar mig ett tag. Go Göteborg(are)!
Det jag menar är att här behöver man ju leta. Så ska det inte behöva vara. De ska finnas runt en , det ska vara lätt. Så ska det vara!
Vad sägs om Way out west igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar