Alla inlägg handlar om samma sak: sjukdom!

Jag förstår inte att jag inte blir frisk.
Jag fick ju tillochmed gå till läkaren för att skaffa fram ett sjukintyg.
Jag hostar verkligen som om det inte finns något slut, och jag börjar tro att det inte finns det heller. För det tar aldrig slut.
Det bästa är ju iallafall att jag inte hostar på nätterna, jag vaknar aldrig av att jag hostar. Men det betyder ju att jag måste ta igen all den hostan på dagen sen.

Eftersom jag mådde lite bättre idag tänkte jag att det skulle vara skönt att komma ut lite. Jag tänkte börja försiktigt med att gå till brevlådan. (det är inte långt)
Jag kom halvvägs innan dom två ynkliga smörgåsarna jag hade fått i mig idag bestämde sig för att komma up igen.
Elände, elände!

Inget jobb imorgon heller kan jag ju säga. Trots att febern nästan är borta nu så tänker jag ta igen mig hela helgen så att jag är frisk på måndag.

Och jag är så nervös inför måndag. Jag har ju gått miste om en vecka traniee, och det är inte bra. För när jag kommer på måndag så ska jag klara mig själv.

Fick en inbjudan till skräckkväll med Martina och Sofie till helgen, jag får väl se hur jag mår då!

MUSE!!!

Imorgon äntligen!
Imorgon är det Muse på hovet, med The Horrors som förband.
Det kommer bli så jävla bra!

Nu, snart bär det av till Martina!

Det här med att vara sjuk

Jag förstår inte på min kropp. Det är något fel, ett stort fel dessutom (inte för att det är en nyhet).
Gick till jobbet i onsdags, det var tydligen ingen bra idé. Eftersom jag nu sitter här hemma idag, fredag, och fortfarande är sjuk. Men det jag inte fattar är vad jag är för sjuk. För jag är inte förkyld, det är något annat. Min kropp är fortfarande som den där geléklumpen. Jag hostar, men inte hela tiden utan bara när jag gör något. Så fort jag försöker mig på något slutar det med en hostattack där jag är helt säker på att jag har hostat sönder något i mig. Skumt.

Imorgon bär det av till Stockholm och ikväll till Karlstad (äntligen).

Fick mig lite av en besvikelse förut, men sånt är livet, bara att ta nya tag, leta efter något annat att spana på då. (tre kommatecken i en mening, är det bra?) Kanske har jag ett nytt mål redan?
Det får jag se fram emot på måndag när jag ska till jobbet då. (för jag ska fan i mig vara frisk då)

Nu: åter till vilandet!

zombie...

...är både namnet på en bra låt och på mitt tillstånd jag varit i idag.
Det hela började igår kväll när jag kände en halsont komma krypande. Bestämde mig då för att bota den med varm choklad och sömn.
Detta fungerade inte så bra. Vaknade någon gång igår kväll/natt av ett himla jobbigt hostanfall där jag trodde att jag skulle hosta upp lungorna. Hur detta artade sig minns jag inte då jag somnade om himla fort igen.
Men imorse då, när jag vaknade så var jag alltså en zombie. Någon elak människa hade stoppat ner två tennisbollar i min hals och satt på en knapp som innebar att jag hostade var och varannan minut. Min kropp var som en stor geléklump som rörde sig i slowmotion och min hjärna var (kanske som den brukar) helt veck!
Jag hade alltså inte så mycket att välja på än att gå tillbaka till sängen och ta en dags vila.
Sov extremt länge (vaknade dock vid åtta och sjukanmälde mig, och förlorade massa pengar) och när jag väl vaknade till så orkade jag inte göra någonting alls. Så jag blev kvar i sängen med en bok hela dagen.
Framåt eftermiddagen bestämde jag att jag skulle köra igång en tvättmaskin, det var så slitigt så jag var tvungen att gå och lägga mig direkt efter det.
Så fort jag försökte mig på att göra något så har jag fallit in i zombie tillståndet igen.
Nu är jag bättre och tennisbollarna är inga tennisbollar längre, de är snarare pingisbollar nu och imorgon förhoppningsvis något ännu mindre (någon som vet en boll som är mindre än en pingisboll?)

Men nu när klockan närmar sig halv nio, efter en otroligt slitig dag i sängen så tror jag snart att jag ska försöka mig på att sova. För att vara på den säkra sidan, jag vill ju orka jobba imorgon. Kan inte vara bra att missa två traniee dagar i rad, jag ryser bara på tanken. Hur ska jag kunna sätta mig själv i telefonen i slutet på nästa vecka i såfall?

Hmm, kanske ska jag testa det där med varm choklad igen. Kanske fungerar bättre ikväll...

Uncut

Kunde jag låta bli eller?
Man säger inte nej till Jack White!

Hemma...

Har varit i Göteborg i helgen, det har varit härligt. Har turistas oss lite. Det var jag, min syster, min mamma, mina två mostrar, mina två kusiner och Pia (inte släkting). Vi var alltså ett litet gäng.
Jag kom ju dit igår, eftersom jag jobbade sent i fredags hann jag inte med det tåget de andra åkte med.
När jag kom dit så var det en paddan-tur först på schemat. Jag har ju aldrig åkt paddan förut så jag tyckte det var roligt. Fast det blåste lite kallt ute i hamnen.
Sen åt vi lite mat inne i Saluhallen för att sedan gå till Röhsska muséet och kolla lite. Det var intressant, särskilt utställningen med design genom tiderna. Men även den utställningen med Voukko Eskolin-Nurmesniemi, och det lilla med Coco Chanel.
Sedan på kvällen så var det lite mat på resturangen Lilla London och sedan var det helgens höjdpunkt (inte för mig kanske) Ladies Night. Det var väl kanske inte så mycket att hänga i granen men ändå.

När vi kom hem därifrån runt tolv någongång var jag så otroligt trött så jag la lakanet i Emmas soffa och tog på mig pjamasen och en tröja (jag orkade inte hämta täcket och ville inte frysa) och la mig ner och somnade på en gång. Jag har ett vagt minne av att mamma la en filt över mig, men det är allt.

Sedan, idag, så var det picknick. Denna tog plats på Ramberget, mycket fint! Vi tog oss dit upp till fots och var då värda varm choklad och smörgås när vi väl var uppe. Där satt vi och studerade Göteborg uppifrån. Det var mycket mysigt.
Efter picknicken gick vi hem igen och då la jag mig återigen i soffan och somnade på en gång och sov i nästan en timme, tills vi skulle gå för att hinna med tåget.

Jag är så otroligt trött så det finns inte. Jag sover ändå inte så lite som man kan tro. Men tydligen sover jag FÖR lite. Kanske ska ta itu med det nu då?

En arbetsvecka till, orkar jag det? kommer jag stå ut? Hmm, bara ett sätt att få reda på det.

Önska mig lycka till!

Det är höst...

...och jag är ganska nöjd med det.
Det är först nu jag våga erkänna att det faktiskt är höst (just det, man ska ju inte använda ordet faktiskt, fastän det är ett ord jag verkligen gillar). Förut blundade jag för sanningen. Jag lät mina sommarskor stå i skohyllan, jag lät mina sommarjackor hänga kvar på krokarna och jag vägrade sätta på mig tumvantar och mössa.
Men nu, när jag erkänt, så har jag plockat upp min första vinterjacka (den som jag har när det inte är jätte kallt, typ), jag har också plockat upp mina tumvantar och mina mössor. Jag har även plockat ner allt som har med sommaren att göra.
Men livet tog inte slut för det. Det är ganska fint. Visserligen sitter jag inne hela dagarna och jag får knappt se hur det ser ut utomhus, men när jag ser det så är det fint. Åtminstone inifrån

Imorgon gäller det. Jag ska omvandla allt jag lärt mig till handling. HA!
Jaja, jag tror inte att min liv är över för att jag ska ta emot samtal och hjälpa kunder. Jag tror snarare att det har börjat. (Kanske var att ta i?)
Jag ser fram emot morgondagen. Undrar hur länge denna känsla varar?
Det som är mest negativt med onsdagen, dagen imorgon, dagen-D eller vad man nu vill kalla den, är mina arbetstider. 11.15-20.00 Känns tungt. Hemma nio. Sängen tio?

Jag tänker ändå inte deppa, fast jag kommer sakna halva min grupp. Två av oss börjar ju faktiskt 8.00 och slutar 16.45. Och vi, två, andra 11.15. Det kommer kännas ännu tyngre när Emma och Zandra går hem, när de är färdiga, när de kan gå och släppa allt som har med jobbet att göra. Då ska jag och Emelie sitta kvar! Det är så orättvist.

Chokladen som ligger här och gör mig sällskap, den tröstar verkligen!

Kjolen som ligger på golvet och är halvklar den tröstar också.

It's in the water baby, it's in the pills that bring you down

Lyssnar på Placebo och beklagar mig över att jag inte ska se dem live i November. Det är lite synd faktiskt.

Idag har varit den värsta slappdagen någonsin.
Vaknade vid halv tio, satte på tv:n och kikade lite på datorn. Men tröttnade så jag satte på en Muse spellista och började läsa.
Först läste jag ut en påbörjad bok med ca 60 sidor kvar, sedan läste jag ut ännu en påbörjad bok med ungefär 20 sidor kvar. Sen började jag på en helt ny bok och har nu läst 165 sidor i den.
Jag låg i sängen och läste från ca tio till fyra. Med lite små pauser och så.
Jag fattar inte att jag inte dog av uttråkning.
Jag tror att det beror på att jag inte hinner ta det lugnt under veckan så jag tar allt till helgen istället.

Hur ska det gå nästa helg? Jag slutar åtta på fredag kväll och åker vid nio på lördag morgon till Göteborg. Och kommer hem söndag kväll och börjar tidigt på måndag morgon. Jag kommer helt klart dö.

Men jag är ju iallafall inte sugen på att gå upp till jobbet imorgon. Jobbigt! Jag vill bara sova ut och slippa allt. Jag orkar verkligen inte. Även fast jag får pengar.
Ny del i utbildningen är det också. Samtalsteknik, det ska vi ha hela dagen imorgon. Och på tisdag blir det merförsäljning (vad nu det är?) Och på onsdag är det dagen-D. Fan, den kommer så snart.

Hur som helst så känns inte ögat så mycket längre och jag är knappt blå längre, det är bra. Men så fort jag råkar blunda lite hårt eller kommer emot så känns det som om jag ska svimma och allt börjar snurra och ont som fan gör det. Men det går över.
Med lite smink så är det ingen som ser imorgon. Bra!

Nu ska jag nog snart lägga mig till rätta i sängen och plocka upp boken igen och läsa mig till sömns, i tid. Skönt.

Sömn, jag behöver sömn.

Jag satt och raderade sms förut. Och blev ledsen. Trodde att det var över med det där nu. Hmm, knepigt att jag inte släpper det. För jag vill släppa det, det vill jag verkligen.

Jag tänkte att jag skulle börja leva ett bekymmersfritt liv. Är det någon som kan ge mig tips på hur man gör? För jag klarar verkligen inte av det.
Allt jag gör är att se tillbaka och fundera och ångra. Vad får jag ut av det? Inte ett skit. Varför inte se frammåt? Och framförallt varför inte sluta ångra saker. Det spelar ju ingen roll nu, jag kommer aldrig kunna göra det på ett annat sätt. Vad som är gjort är gjort. Jag måste finna mig i det. Jag kan ju inte sitta och tänka: "Vad hade hänt om jag hade gjort så?" För jag kommer aldrig få svar på det.

Konstigt nog ser jag fram emot jobbet på måndag. Hur kan jag? Jag orkar ju inte. Den här veckan har varit den jobbigaste på så länge. Jobbigare än de där jobbiga veckorna för ett tag sen.
Och nu längtar jag dit?
Kan det ha att göra med att det finns så mycket att se på? Kan nog vara så. Jag kan skita i jobbet, men jag sitter gärna där och spanar lite. Finns nästan alltid något trevligt inom synhåll.
Kan också vara så att jag vet att i November så trillar min lön in. Jag kommer alltså få pengar. Det gillar jag verkligen.
När jag vaknar imorgon kommer jag inte se fram emot jobbet längre. Och slutet på veckan jobbar jag till 20.00, fan vad jobbigt.

Får ta och sova nu, och sova länge så jag har sömn nog till hela veckan.

Lite ego bilder

Från igår

En blåtira senare...

Ja igår så firade vi Jennie, det var jätte mysigt.
Men dagen började ju som vanligt på jobbet. Gjorde provet och det gick bra, som tur var. Så jag får nog jobba vidare.
Sedan blev det raka vägen hem för ett snabbt ombyte för att sedan snabbt åka till Karlstad och Jennie.
Där korkade vi upp och festen kunde börja. Och börja gjorde den. Kul hade vi.
Sedan skulle vi in till stan och gå på arena, eftersom det skulle stänga. Men nu i efterhand så hade jag gott kunnat vara utan arena redan från början.
Där kom vi iallafall ifrån varandra hela tiden. Så det slutade med att Malin och jag höll ihop och dansade lite, drack äcklig drink och jag fick mig en blåtira. Sånt som händer alltså.
Kunde ju ha varit utan blåtiran, det gör lite ont faktiskt.
Det var iallafall så att jag och Malin dansade och så kommer det en riktigt förbannad tjej och verkligen knuffar isär oss. Jag tyckte ju det var onödigt och så men eftersom jag hade alkohol i kroppen tänkte jag inte så smart och knuffade tillbaka. Då blev hon mer förbannad och slog mig två gånger i ansiktet, sen sprang hon. Och så var det med det.
Nu i efterhand så inser jag ju att jag sjönk lika lågt som henne när jag knuffade henne, och att jag inte borde ha gjort det. Men jag slog ju iallafall inte någon.
Ja som sagt, så var det med det.
Ikväll är jag själv hemma, ska ha en mysigkväll med chips och så framför tv:n. Det var ett tag sen. Och imorgon ska jag sova så länge jag bara kan.

Men först blir det att tvätta och städa!

Chokladbollar

Jag är så sjukt trött! Efter två dagar jobb (det är inte ens jobb, det är utbildning), och jag faller snart ihop. Det är ju så jävla svårt också.
Det nya programmet vi fick lära oss idag är typ uråldrigt och omöjligt. Sedan så ska man komma ihåg massa nummer hela tiden. Jag klarade det knappt när jag hade papper på exakt hur man gör framför mig. Tänk då när jag har en kund i telefonen och inga papper alls.
Jag kanske ska ge upp på en gång? Det här är nog inte min grej.
Och på fredag har vi test på allt typ. Och imorgon ett helt nytt programm.
Nej nu är jag sur och grinig.
Jag ska göra chokladbollar så kanske jag blir på bättre humör.

Jag är iallafall ledig Muse-helgen.

Don't you know love can kill anyone?

Har haft en myshelg i Karlstad.
Fast fredagen började i Karlskoga. Där var jag på jobbintervju som gick bra. Den ledde till ytterligare en intervju senare samma dag. Men det innebar också att jag hade massa väntande i Karlskoga, som jag typ aldrig varit i förut.
Så jag gick till deras ica affär där pappa jobbar just nu, de bygger ju nytt och så. Där visade pappa mig lite i de nya lokalerna och så. Måste säga att jag inte passade in där i min tajta kjol och högklackade skor. Byggarbetarna kollade konstigt.
Sedan var de tvungna att arbeta så jag satte mig på en bänk i nån timme och läste.
När klockan slog ett bar det av till Transcom där nästa intervju skulle hålla hus. Där fick jag lyssna med och så och som sagt göra en till intervju. Den gick ju tydligen bra då jag senare samma kväll fick ett telefonsamtal där mannen i luren sa att jag fått jobbet!

Jag orkar inte gå in i detalj på helgen just nu, ska sova så jag orkar gå upp vid sex imorgon och börja mitt nya jobb!

Hoppas det går bra!

Som ett slag i magen

Så skulle man nog kunna beskriva nervositet. Visserligen har jag aldrig fått något slag i magen, men jag har däremot fått känna av nervositeten vid många tillfällen.
Det senaste tillfället är just nu: Imorgon ska jag på intervju. Hur nervöst är inte det?! ojoj, detta är stort. Typ.
Det känns som om jag glömt något! Men hur kan jag har glömt något? jag skulle ju inte ha med mig något. Och jag ska inte dit förrän imorgon, jag har ju god tid på mig att komma ihåg vad jag nu glömt.
Ja, jag ska ju på en annan intervju på tisdag också.

Någonting har slagit mig! (inte i magen) Allting, vad det än är, kommer samtidigt.
Som när man träffat nån ja då dyker det upp någon annan eller någon kommer tillbaka.
När man för en gångs skull har planer, ja då dyker det upp något annat.
När man har fått en tid för sin första intervju, ja då ringer de från ett annat ställe också.
Varför kan inte saker sprida ut sig lite fint? Så man kan ta en sak i taget i lugn och ro?
Knepigt detta.

Jaja, efter intervjun så ska jag iallafall träffa Martina (och Malin tror jag?). Det ska bli mys.
Martina bad mig ta med nån film, jag tror jag la ner typ 8 st. Hoppas något passar.
Det kanske är här jag har glömt något? Den där känslan kanske hör hit och inte till intervjun. Hmm. Detta tål att tänkas på.

Nu ska jag bestämma kläder för imorgon. Jag måste göra det idag då jag inte kommer att ha tid för det imorgon. (Kommer säkert ha på mig något annat än det jag väljer ändå)