Nu är jag hemma igen. Har haft en mycket bra helg.

Åkte och hämtade Alexander på dagis, lekte massa och väntade in resten av familjen. Vi fick jättegod kycklinggryta och bara umgicks och hade trevligt. Sedan åkte jag och Emma hem till henne och spelade lite tv-spel, sedan somnade vi.

I fredags så åkte vi till Naturhistoriska museet och gick runt och tittade på alla fantastiska fåglar. Och blåvalen förstås. (Den enda uppstoppade blåvalen i världen som "fångades" i Askim. Som också är inredd med tyg och bänkar. Valen, som har gångjärn på ovankäken öppnas på valdagen).

På kvällen tog vi vagnen till kajen där John mötte oss, och vinkade av oss. Vi åt massa mat på julbordet, nästan så mycket att jag inte gick i förlust. Sedan började det gunga ganska ordentligt och jag mådde dåligt.

På lördagen väcktes vi av DINGDONG!!!!! Klockan är nu kvart i sju och frukostbuffén är öppen....blablabla. Usch, det var inte en rolig väckning.
Vi tog bussen till CITTI för lite shopping. Det blev lite alkohol och lite godis och lite sånt.
Sen när vi var tillbaka på båten lämnade vi av sakerna och gick till stan för att äta. Hittade en jättemysig restaurang, servitrisen kunde inte engelska så det tog låååång tid innan vi kunde beställa och få vår mat. Men det var gott.
Vi shoppade lite sen också. Stötte på lite problem på ett bageri och sedan gick vi efter en lång dag tillbaka till båten.
Slog på tv:n och kikade lite sen somnade vi, och vaknade av DINGDONG!!!!!! Det här är er kapten blabla säkerhet blabla. Sedan somnade jag om, och typ en minut senare DINGDONG!!!!!!... ja ni förstår.

Sen så förflöt kvällen ganska bra med bakad potatis med skagenröra och räkor i trängsel, lite öl och massa prat.
Vi hade lite mynt vi ville bli av med så vi skulle spela på de där maskinerna, men det var ju jättekonstigt och vi fattade ingenting.
Vi gick till baren för att lyssna på livemusiken. som var totalt KASS. Det var ganska hemskt faktiskt.

Återigen vaknade vi imorse av DINGDONG!!!! Vi åt massa frukost och gick av båten i Göteborg igen. Emma klev av vagnen vid John, som tursamt bor nära, och jag fortsatte till stationen.

Och sedan orkar jag inte skriva mer och ingen orkar läsa mer.