Okej, deppinlägg på gång.
Allt känns så hopplöst just nu. Och det borde verkligen inte göra, eftersom jag precis har fått reda på att jag kommit in på utbildningen och att mitt liv börjar till hösten, typ.
Kanske är det det som är fel. Jag kommer ju bara flytta 40 mil från alla jag känner. Och de som känner mig, vet att jag är fruktansvärt blyg, och nervös.
Åh det kommer gå åt helvete alltihop.
Jag kommer säkert vara ensam tjej också. Skräll på det.
Nej men seriöst, allt är hopplöst. Det är ingenting som fungerar just nu. Verkligen ingenting.
Och frisk kan jag tydligen inte bli heller.
Jag tror jag blir galen över att sitta inne och inte göra något. Jag kommer krypa ur skinnet snart, men ändå så vill jag inte göra något.
Martina får fan komma hem från kusten snart! Jag behöööver henne, lite uppmuntring. För det är vi båda så bra på!
Nu ser jag på en sjuk film där en mamma lämnar sina barn och kommer tillbaka tre år senare och tror att allt är som det var innan. Nu kastade hon matkassar ur bilen. Wieerd!!
alltså, fett med grattis på att du kom in! jag tycker verkligen du borde testa. jag har själv lite ångest inför att flytta till sunne (och det är ju inte ens i närheten av hur långt bort du måste flytta om du tackar ja), men jag tror att när man har kommit dit så kommer det kännas värt det.
SvaraRaderaoch du är en sån skön tjej så jag tror du kommer fixa en mysig tillvaro där :) hoppas det löser sig för dig.
Tack Millie, och right back at you ;)
SvaraRaderaFast det är nog normalt att känna ångest ändå, spelar väl ingen roll hur långt man flyttar, man flyttar ju ändå :P
Ja, jag hoppas det! Haha, vad gulligt av dig :) Det löser sig nog (gäller bara att hitta någonstans att bo).