Det är fan inte lätt.
Jag har nu funderat sen i tisdags och tror att jag vet vad jag vill nu. Men man vet ju aldrig säkert med mig.
Men med tanke på hur jag mår och har mått den här veckan så verkar det ju verkligen som om mitt första beslut var helt fel. Men jag måste ju ändå förstå att jag inte bara kan hålla på leka med andra personer som jag gör, eller nej det gör jag inte jag leker inte med någon. Jag är bara den jag råkar vara, en extremt velig person som aldrig vet vad den vill.
Och tro inte att jag gillar att vara den jag är, för det gör jag verkligen inte.
Tro inte att jag gillar att såra någon, för det gör jag verkligen inte.
Men vad ska jag göra då? Bara ignorera hur jag känner? Det kan jag inte, jag är så rädd för att hamna tillbaka där nere igen. Jag tänker inte låta någon annan någonsin köra ner mig där igen. Jag vet att det inte var med flit det hände sist heller, men det spelar ingen roll jag hamnade där iallafall.
Jag har rätt att vara misstänksam, eller nej det har jag väl egentligen inte. Men varför är jag så rädd?
Kanske har skeppet redan seglat iväg, kanske är dags att ta reda på det. Om jag vågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar