Jag tycker synd om mig; någonstans dunkar det, som om någon skulle stampa omkring i lägenheten ovanför. Fast inte riktigt. Ett ojämt med återkommande dunk.
Grannen som tydligen inte gör annat än att festa har folk som väsnas och musik som dånar.
Jag är alldeles för trött för detta efter dessa fruktansvärda dagar i skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar