Har precis lyssnat genom Bon Ivers nya skiva.
Ensam, med hörlurar i mina öron och taket som utsikt.

Jag är såld. Den var helt fantastisk. Den slår allt jag tidigare hört tror jag. Jag är berörd, fast jag lade ingen vikt vid texterna.
Det framkallade en stämning inom mig som jag inte kan beskriva.

När denna låten började så flöt jag bort och hamnade i en annan värld. Jag kunde nästan känna hur det luktade våt asfalt och nyklippt gräs. Och det var som om jag kunde känna de små regndropparna landa i mitt ansikte, mjukt. Och under mina bara fötter kände jag de små gruskornen som låg malplacerade ovanpå asfalten.

Jag sprang och dansade i en allé med magiska träd.

Det var svartvitt.

Precis som i en gammal film, fast nu.