Jag slösar bort mina dagar. Helt och hållet slösar bort dom. Jag förstör min kropp. Och jag vet om det. Det värsta är att jag vet om det. Och jag fortsätter. Det är slöseri.

Jag vill så gärna göra massa roliga saker, våga göra saker som jag länge velat men min feghet har satt stopp för. Jag vill börja träna, jag vill ta hand om mig och jag vill vara nyttig och duktig.

Men vart har jag min disciplin? Varför är inte min viljestyrka stor nog för mig att klara av detta?

Varför ska man alltid sätta stopp för sig själv?