Man kan ju tro att jag har något att säga vid detta laget. Jag har ju inte bloggat ordentligt på evigheter, tror jag. Men det händer ingenting som är värt att skriva om här faktiskt.
Jag släpar mig genom praktiken ute i ur och skur. För här nere ska det ju bestämt regna hela tiden. Hemma ligger snön och det är vinter, här är det ösregn och blött hela tiden och inte det minsta vintrigt. Jag saknar vintern.
Kanske kan man tycka att det är lite tidigt att sakna vintern, men det är bara två veckor kvar till första advent ju. Det är ganska sjukt.
Tycker att hela det här året bara har susat förbi. Har jag ens gjort något vettigt av det? Tror faktiskt inte det.
Det känns som om jag hela tiden saknar något. Att det aldrig känns riktigt bra. Förstår ni? Jag tänker ibland att det bästa jag någonsin gjort var att flytta hit, men sedan sekunden efter tänker jag att det sämsta jag gjort var att flytta hit. Varför kan det inte kännas bra?
Alla beslut, alla saker jag gör, alla saker jag tänker blir liksom bara fel.
Jag försöker verkligen få rätsida på mitt liv. Men det saknas saker, och jag vet vad vissa av dem är men det är svårt att ordna det. På något sätt.
Detta var säkert bara massa ord i konstig ordning för er, men för mig så var det lite som att lätta mitt hjärta.
Jag vågar aldrig skriva konkret vad saker gäller här, man vet ju aldrig vems ögon som kan råka se det. Men för mig räcker det att skriva lindade versioner av vad det handlar om, för jag får ändå utlopp för mina tankar.
Ikväll är inget annorlunda än andra kvällar för mig. Det blir att gosa ner sig i soffan. Med datorn på bordet framför och vänta som vanligt. Har det gått för långt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar