Jag har precis kommit fram till att jag har en sån där helvetesdag.
Det känns som om inget går min väg. Orkar inte bry mig om något.
Skulle egentligen ha kört idag, eftersom jag har en del att öva på. Men jag tänker inte sätta mig i bilen med detta humöret, ett enda fel eller misstag och jag kommer bryta ihop. Och så kan vi inte ha det mitt inne i stan.
Just nu sitter jag här och är allmänt grinig. Jag behöver verkligen någon som kan muntra upp mig när jag är på det här humöret.
Jag behöver ha någon överhuvudtaget, känner jag. Det här börjar bli illa.
Men med tanke på förra inlägget så har jag kommit fram till att jag inte tänker tvinga mig på någon. Jag finns ju här om det skulle bli intressant. Antagligen så tycker personen inte det. Men då får det väl vara så.
Jag kommer vika mig snart ändå, antar jag. Och falla för frestelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar