Ja! det är jag, på alla möjliga sätt.
Detta kommer bli ett dystert inlägg, om jag ens orkar skriva allt. Det gör jag nog inte.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Det håller inte. Jag bryter ihop.
Min kropp går sönder, mitt psyke går sönder. Små, eller mindre små, bitar faller hela tiden.
Det känns som om mitt enda hopp är att jag hinner se alla bitar som faller av och plockar upp dem för att senare, kanske, kunna limma ihop dem igen.
Jag undrar hur många bitar jag har missat.
Sofia <3 Det gör ont i mig att både se och läsa om dig såhär.. Du är ju en sådan fin person! Inte kan du låta henne gå i småbitar för ett dumt telefonjobbs skull. Jag är alldeles säker på att det finns en bättre plan för ditt liv!
SvaraRaderaKämpa på tjejen, lyssna på det som bankar därinne!
Tusenmiljoner kramar till dig :)
Åh Malin! <3 Jag hoppas verkligen du har rätt :)
SvaraRadera